| Teambuilding, föredrag och kick-off med föreläsare och organisationskonsult Tomas Eriksson. Arbetsglädje för dig och dina kolleger. | ||||||||
 |
||||||||
| Start Teambuilding Föredrag Kick-off Föreläsare Organisationskonsult Tips Press Nöjda kunder Tomas Kontakt | ||||||||
| Artikelmenyn | ||||||||
|
Ur SKTF-tidningen, nr 1 2005: LEK PÅ ALLVAR Göra fel rätt väg till arbetsglädje Nu ska vi prova den snabbaste vägen till arbetsglädje! Nu ska vi leka! Så inleder organisationskonsulten Tomas Eriksson sina seminarier. Han frågar deltagarna: "Vad är det vi allihop försöker undvika?". Efter en stund kommer några fundersamma svar: "Problem. Konflikter." Efter ytterligare en stund: "Göra bort sig." Det är så himla viktigt för oss att vi inte gör bort oss, säger Tomas Eriksson. - I vår strävan att undvika att göra bort oss skyddar vi oss med att vara kompetenta, duktiga och att ha kontroll. Men överdriven kontroll och duktighet leder till instängdhet, minskad kreativitet och begränsad glädje. Tomas Eriksson håller interaktiva föreläsningar, vilket betyder att deltagarna är med och leker. Vad är det som gör att vi begränsar oss? Varför är vi inte de där sprudlande personerna som vi var vid fyra års ålder? Jo, i grunden handlar det om vår rädsla att tappa ansiktet och i förlängningen om vår rädsla för att inte bli omtyckta och älskade. Tomas Eriksson brukar börja med en uppvärmningsövning för cheferna. Om de vågar leka så vågar den övriga personalen också. Till exempel med "The Muffin Man". Då inleder han själv genom att sjunga och studs-dansa i takt: "I have seen the muffin man, the muffin man, the muffin man! I have seen the muffin man - that lives in Alabama!" Han tar ögonkontakt med en av de deltagande cheferna, går fram till denne och sjunger: "Have you seen the muffin man…?" Denne svarar studs-dansande: "I have seen the muffin man…" De båda sjunger och studsar ihop: "We have seen the muffin man…." Sen tar de varsin ytterligare chef och så fortsätter de tills hela chefsgruppen är med och sjunger och studsar och flåsar. - Nästan alla skrattar och isen är bruten. Det är mycket lättare att släppa på kontrollen när andra också gör det. Tomas Eriksson är ingenjör i botten, utbildad till högskoleingenjör på KTH i elektronik och datateknik, och har arbetat på Ericsson. Men han kände att han hellre ville jobba med människor. Han gick en treårig organisationskonsultutbildning och en del andra kurser. Nu har han arbetat som organisationskonsult i tre år med fokus på mänskliga relationer. Lek är en av hans metoder. Att han kommit fram till att lek är så viktigt för oss har sin grund i att han sysslat med improvisationsteater - teater utan manus - i många år. Där planerar man inte innehållet i förväg, här och nu är viktigast, och det är i själva mötet människor emellan som livet, glädjen och meningen återföds. På sina förläsningar eller seminarier kan han ha grupper på upp till 150 personer, men den ideala gruppen är mellan åtta och sexton personer. Då känner deltagarna trygghet och försvinner inte i massan. Han väljer lekar som han tror passar den aktuella gruppen - han har över 50 lekar som han väljer mellan. Han arbetar också med trygghetsövningar. En heter "Kom!". Tio till sexton personer står i cirkel. Någon börjar med att vila sina ögon i någon annans ögon, håller kvar blicken och väntar tills denne säger "Kom!" och går därefter sakta och lugnt fram till den personen. Det gäller att våga stanna med blicken i den andras ögon tills man får ett "Kom!". Den personen tar i sin tur ögonkontakt med en tredje person, får ett "Kom!" och börjar gå mot den tredje personen… Det är ett sätt att skapa tillit i gruppen. - I vår kultur är vi tränade att ta initiativ om det ska bli något gjort. Att bjuda in sig och därefter vänta på att bli välkomnad kan kännas som en stor utmaning, kommenterar Tomas Eriksson den övningen. På sina seminarier brukar han presentera kon-trollet. Han ritar upp en fyrkant på ett papper och förklarar: - Det här är bekvämlighetszonen. Innanför den finns allt jag brukar göra. Här kan det kännas vilsamt, tryggt och bra, här händer inget nytt, så det kan också bli enahanda och långtråkigt. Samtidigt kan det bli stressigt. Att gå utanför bekvämlighetszonen och göra något annat behöver inte vara så märkvärdigt. Det kan vara att gå tidigare från jobbet, att ta en annan väg till jobbet, ge uppskattning till kolleger eller göra kärleksfulla saker till sig själv. - Men "Kon-trollet" är en inre röst som hindrar oss från att göra detta. "Kon-trollet" är kontrollen personifierad och patrullerar runt bekvämlighetszonens gräns. "Kon-trollet" är egentligen inte elakt utan vill bara skydda oss ifrån obehaget att göra bort oss. "Kon-trollet" förstår inte poängen med att tappa fotfästet en smula och känner inte till den frihet och glädje som vi upplever när vi lyckas med något nytt. "Kon-trollet" berättar istället om det hemska och sannolika misslyckandet som väntar den som vågar sig utanför bekvämlighetszonens gräns. Tomas Eriksson har som alla andra ett "Kon-trollet" inom sig. Som konsult bestämmer han sina arbetstider själv och kan gå ut och promenera mitt på dagen. Men vad ska folk säga om han ser alltför nöjd ut där han går? Är han arbetslös och är det i så fall tillåtet att se nöjd ut? Kull är en lek som alla kan. "Amöbakull" är en variant där den som har kullat någon tar vederbörande i hand och tillsammans kullar en tredje, som de båda också tar i hand. De blir fler och fler, till sist är hela gruppen som en enda stor amöba som ska försöka samordna sig. I "spasmkull" får den som kullats en ryckning i den kroppsdel där han eller hon blivit kullad, till exempel i axeln. Så småningom går hela gruppen runt med spasmiska ryckningar och det resulterar i många skratt. - Det är nästan oundvikligt att man öppnar upp sig under sådana här lekar, säger Tomas Eriksson. - Vi släpper på prestigen när vi leker. Det går inte att leka och ha rätt samtidigt. Tomas Eriksson tvingar aldrig någon att vara med och leka som inte vill. Det är inte alltid lek väcker glada minnen, det kan väcka smärta också, man kanske minns att man inte fick vara med och leka som barn, man kanske blev mobbad. - Det är viktigt att låta den slippa som inte vill vara med. Alla har rätt att stå över. Om arbetskamraterna försöker övertala den personen, brukar jag gå in och hindra dem. När man upplever att man möts av respekt så ökar ens vilja att vara med. Det gör den inte om man tvingas. Det brukar vara svårast att få med alla i början. Hittills har alla som deltagit i hans seminarier för eller senare hoppat med. En avslutningslek är "Älg, älg, älg". Deltagarna står i ring, en är huvudälg och håller upp händerna mot huvudet med tummarna mot tinningarna så att fingrarna liknar älghorn. En person på var sin sida om huvudälgen sätter också upp händerna som horn och alla tre säger "älg, älg, älg". De tre älgar på en stund och när huvudälgen fått nog älgar de fram till tre andra deltagare och älgskapet går över till dem. De som har älgskapet säger hela tiden "älg älg älg" och vifta med hornen. Har man älgat på en stund är det svårt att sluta skratta. Varför är lek så viktigt? Tomas Eriksson stöder sig bland annat på den finske hjärnforskaren Matti Bergström som kommit fram till att för att utvecklas behöver vi både ordning och oordning. I leken möts kaos och ordning, där finns både spelregler och utrymme för det oväntade. - Det leder till spontanitet och livsglädje. Kreativiteten blommar, närheten till glädje och lust blir stor. Faktaruta Att skratta är rena medicinen
Artikeln är skriven av Ann Rudberg.  Föredrag med Tomas >> Arbetsglädje och konflikthantering. Teambuilding med Tomas >> Vi-anda, självkännedom och samarbete. |
|
 LÄS MER OM: >> Föredrag >> Kick-off >> Teambuilding >> Föreläsare >> Tomas Eriksson |
|||||
|
||||||||
